Polejmynta

Polejmynta Mentha pulegium (pulegium av lat. pulex: loppa, fluga) är en låg, halvhärdig, marktäckande mynta som trivs bäst i lite fuktigare jord. Jag drev själv upp den från frö förra våren och det gick lätt och enkelt trots att jag missade stratifieringen. Myntan växte snabbt till sig och blommade sedan fint med små lila blommor under hela säsongen. Tyvärr klarade den dock inte vintern, kanske p g a att den fått växa på en av de mindre väldränerade platserna i trädgården.
Det finns uppgifter om att polejmynta intagen i stora mängder är giftig och att den absolut inte får ätas av gravida eller personer med njurbesvär. Förmodligen ligger det en hel del sanning i detta för poljemynta kallas också för "loppmynta", ett namn som härrör från förmågan att skrämma bort just loppor och annan ohyra. Polejmynta har också en avskräckande effekt på myror och vill man slippa myrbon i rabatterna så ska man plantera polejmynta där. Däremot dras bin och fjärilar till dess blommor precis som de gör till alla andra myntors.

Poljemyntans blad har historiskt använts som krydda och trots att den innehåller det giftiga ämnet pulegium brukas den faktiskt fortfarande inom matlagning - främst till vissa regionala varianter av engelsmännens black pudding.

Bild: www.impecta.se