Den mytomspunna Misteln

MISTELN Viscum album, ÄR VÄSTMANLANDS LANDSKAPSBLOMMA och att det kan man lätt förstå om man som jag på väg till jobbet, alltid passerar genom en del av det centrala Västerås.

Här dignar verkligen många träd av mistlar och även mindre träd har fått agera bostad åt de vintergröna "halvparasiterna", vilket gör att man kan studera den fascinerande växten på riktigt nära håll.

Mistelmaxat träd vid centralstationens parkering.

Misteln är som sagt en "halvparasit" vilket innebär att den inte enbart livnär sig på sitt värdträd utan också tillverkar egen klorofyll. Mistlarna trivs i många olika lövträd - främst lind, apel, lönn och hagtorn - men enligt uppgift är det mycket sällan de växer i exempelvis ekar som har grov och tjock bark. Mistelbusken är antingen en han- eller en honbuske och främst hanbuskens blommor som kommer tidigt på våren innan värdträdet ännu fått sina blad, har en äppelliknande doft.

Mistlarna sprider sig genom att fåglar äter bären och för dem vidare till nya träd i och med att de lämnar sin spillning. Inuti bäret ligger ett enda frö, inbäddat i ett klistrigt fruktkött (som längre tillbaka i tiden användes för att fånga fåglar i träden). "Klistret" som kallas viscin har flera funktioner: Dels fäster det fröet vid trädstammen, dels skyddar det fröet från att torka ut och dels tränger det in i trädet och skapar en kanal som försörjer fröet med näring.

Det är faktiskt inte särskilt svårt att odla mistel i sin egen trädgård dock krävs en del tålamod. Man ser till att skaffa sig ett antal färska mistelbär på korrekt sätt (läs mer om reglerna här ), tar tre till fem stycken av dem och krossar dem mot barken på det träd man vill att misteln ska växa i. Minst tre bär behöver fästas på ett och samma ställe eftersom klistret från ett enda bär inte räcker för att tränga igenom barken. Ganska snart kan man se att ett eller flera frön gror men efter några månader försvinner "grodden" och sedan är det bara att vänta tills dess att det första bladparet visar sig efter tre till fyra år. När detta väl skett dubblerar dock misteln sin storlek varje år!

Misteln är som jag tror de flesta vet, ovanlig och fridlyst (man får ej heller plocka bären) i hela Sverige men förekommer rikligt i vissa områden i just Västmanland. Där det finns så gott om mistlar att det inte finns någon som helst risk att beståndet tar skada, så är det tillåtet för markägaren att avlägsna bär eller mistelkvistar från värdträd som är gamla och svaga.

Misteln är giftig men används inom alternativmedicinen bl a för att bekämpa cancer. Traditionen att hänga upp en mistelkvist i dörröppningen och pussas under densamma vid jul kommer från att keltiska druider för ca 2000 år sedan hängde upp mistlar - som de använde inom läkekonsten och som de även tillskrev övernaturliga egenskaper - i dörröppningar för att främja fruktbarhet och för att skydda huset mot onda krafter. Detta blev så småningom till en folklig tradition och på grund av tron på att misteln hade en positiv inverkan på fruktsamheten så uppstod seden att kyssas under misteln någon gång under senare delen av medeltiden. En tradition som för övrigt "peakade" i England under den viktorianska - och väldigt sedesamma - eran. Att misteln förknippas med julfirandet hänger samman med att julen också enligt kristen tro är en högtid som manifesterar det nya livet och därmed på sätt och vis även fruktbarheten. Traditionen att hänga upp en mistelkvist är alltså en sammansmältning av kristen och hednisk tradition som så många andra symboler för våra största högtider.

Avslutningsvis vill jag meddela att vi kommer att få en VIT JUL enligt bondepraktikan som säger att: "Om Mårtensafton (dvs den gångna tisdagen) är grön så blir julen vit". 

Pussa gärna varandra innan dess!

Hälsningar Anna