Kokardblomster Gaillardia x grandiflora
Kokardblomstret har sitt ursprung i Nordamerika där det finns runt 23 olika sorter. Kokardblomstret trivs bäst i full sol och det är en perenn som kräver ovanligt lite vatten för att trivas och överleva. Gaillardian börjar sin färgglada blomning i juli och håller sedan igång ända tills dess att det blir riktigt kallt dygnet runt. Det kan dock vara problem med härdigheten så sparsamhet med gödslingen och vintertäckning rekommenderas. Det ickeförädlade kokardblomstret Galliardia pulchella innehåller gaillardin, ett ämne som tilldragit sig cancerforskarnas intresse då det har en hämmande effekt på tumörers tillväxt.
Purpurklätt Lychnis coronaria "alba"
Tuvan med vit purpurklätt har blommat stadigt sedan tidigt i somras och ännu finns några blommor kvar. Jag fick min planta i gåva från en kollega förra hösten och under sommaren har den vitblommande växten ökat flera gånger om i storlek. Vet faktiskt inte vad jag uppskattar mest hos "alban": de silverludna bladen, de enkla, rent vita blommorna eller kombinationen av de båda. Snygg är den hur som helst och fin som samplanteringsväxt. Har passat på att plocka in frökapslar för att nästa år kunna njuta av dess enkla skönhet på fler ställen i trädgården. Purpurklätten är lätt att föröka från frö och självsår sig gärna så det borde inte bli några problem att lyckas med just det projektet!
Perenn solros Helianthus "Lemon queen"
Höstsolros/septembersolros
Det påstås att Christoffer Columbus hade solrosfrön med sig hem till Europa från sin resa över Atlanten, men redan flera tusen år innan Columbus steg i land på Amerikansk mark hade solrosen varit en viktig växt för ursprungsbefolkningen i både Nord- och Sydamerika, bl a var den en symbol för solguden hos inkafolket. Indianerna odlade solrosor och använde hela växten på olika sätt; av fröna gjordes olja och rötterna åts som rotsaker eller maldes till mjöl. På italienska heter solros Girasole vilket betyder "vrida mot solen" och det latinska namnet Helianthus kommer av latinets helio "sol" och trope "vrida".
Den perenna solrosen trivs både i sol och halvskugga (min växer bra i nordöstligt läge) och sprids med hjälp av rhizomer när den väl etablerat sig. Världens högsta ettåriga solros var för övrigt hela 7, 76 meter hög och växte i Nederländerna år 1986 (Källa: Guinness rekordbok). Välbrunnen kogödsel är för övrigt enligt min erfarenhet det bästa om man vill ha riktigt bamsiga solrosor.
Indisk fingerört Potentilla nepalensis
Den indiska fingerörten trivs i full sol och näringsrik, väldränerad jord. Den finns i både tuvbildande och krypande varianter (de jag har i min trädgård är tuvbildande). Fingerörten tillhör rosväxtfamiljen men är släkt med smultronet vilket man lätt kan se på dess blommor. Även fingerörten är en superfin samplanteringsväxt med sina rosa blommor som lätt kan matchas mot både lägre och högre växter och som dessutom inte låter sig konkurreras ut i första taget.
Kantnepeta Nepeta x faassenii
Kantnepetan trivs bäst i soliga och lite torra lägen. Redan tidigt i juni börjar den blomma och håller sedan igång hela sommaren. En liten dipp kan den ha under augusti för att sedan ta fart igen och blomma ända tills den riktiga kylan kommer. De flesta vet säkert att kantnepetan älskas av fjärilar, humlor, bin och katter. Mina missar - och grannens - brukar tidigt på våren då de första små tuvorna av gröna skott dyker upp, ligga och gosa sig i plantorna så att de blir mer eller mindre demolerade. Detta tycks dock inte bekymra kantnepetorna som blir större och frodigare för varje år som går. Ett tips om man har katt är att hänga en bukett kantnepeta på tork och när missarna får för sig att börja kloa på förbjudna ställen, så brukar det gå bra att leda dem på bättre tankar genom att gnugga in torkad nepeta på platser där det är fritt fram att vässa klorna.
Det var allt för idag - hoppas er helg varit lika skön som min!
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar