Vintervila

Nu går Myntamania i vintervila. Vill önska alla som haft vänligheten att titta in här en härlig jul, ett gott nytt år och en skön vinter. Måhända ses vi igen när vårsolen börjar värma!

Bästa hälsningar

Anna

Adventspyssel

JAG ÄR INTE DIREKT NÅGON pysslig person men något jag tycker är riktigt roligt är att göra dekorationer/arrangemang av levande material. Idag efter jobbet skred jag till verket med adventsprojekt nummer ett: En dörrdekoration som är tänkt att inte bara pryda ytterdörren utan också att formellt signalera till omvärlden att det kommer att bli jul även i det här lilla huset.

Materialet hade jag samlat in redan igår vilket var tur eftersom det var svart som natten när jag kom hem på eftermiddagen.

Grönt ståltrådsnät klipptes ut och formades till stommar.

"Grundklädseln" utgjordes av gran- och tallris.

När stommen täckts med ris återstår det roligaste: 

Att ge dekorationen sin specifika stil.

Roligt och svårt eftersom det inte alltid är så enkelt att bestämma sig för vilken karaktär densamma ska ha.

Enkel och naturlig (fröställningar av gullris, vintergröna, nypon och aromaäpplen)...

Enkel, naturlig och julig (som ovan plus tomte och röda band)....

Eller kanske lite "american style" (guldrosetter och glittriga julgranskulor)...

Jag kunde faktiskt inte bestämma mig ikväll och beslutade mig därför att sova på saken. Vem vet, kanske dyker det upp ännu fler dekorationsidéer imorgon! Tilläggas bör att materialet jag samlat in bara räckte till en dekoration; ett enligt min erfarenhet inte helt ovanligt scenario när man ska göra kransar och annat.

En god natts sömn önskar jag er!

Anna

Blommig fredag - runda former

ROTUNDIFOLIA SOM SÅ MÅNGA växter har som en del i sitt latinska namn, betyder "runda blad" av latinets rotundus (rund) och folium (blad). Bland myntorna finns flera rundbladiga varianter bland annat Äppelmyntan Mentha x rotundifolia.

En annan växt med det latinska tillnamnet för runda blad är Inkakragen "orange torch" Tithonia rotundifolia även kallad Mexikansk solros. En ståtlig och färggrann ettåring som jag med framgång drivit upp från frö ett par somrar.

Bild www.impecta.se

En liten frusen Campanula rotundifolia - Liten blåklocka - hittade jag på den angränsande tomtmarken för några dagar sedan. Bladrosetten och dess runda blad syns tyvärr inte på bilden men jag tror de flesta är bekanta med hur den ser ut.

På Impecta och säkert på många andra fröfirmor, finns flera växter att finna för de som vill ha rundare former i sin trädgård. Annars tänker jag att en stilig kvinna i sina bästa år också kan fylla den funktionen :)

Trevlig helg!

Anna

Höstens överlevare

DET ÄR NOG INGEN NYHET för någon att hösten år 2015 varit ovanligt varm och vacker och under dagens rundtur i trädgården kunde konstateras att det fortfarande blommar här och där. Men vilka är då dessa överlevare i trädgården som orkar kämpa mot frostnätter, växlande väderlek och allt mindre dos solljus ända in i mitten av november? Här kommer en liten exposé:

Kokardblomster Gaillardia x grandiflora



Kokardblomstret har sitt ursprung i Nordamerika där det finns runt 23 olika sorter. Kokardblomstret trivs bäst i full sol och det är en perenn som kräver ovanligt lite vatten för att trivas och överleva. Gaillardian börjar sin färgglada blomning i juli och håller sedan igång ända tills dess att det blir riktigt kallt dygnet runt. Det kan dock vara problem med härdigheten så sparsamhet med gödslingen och vintertäckning rekommenderas. Det ickeförädlade kokardblomstret Galliardia pulchella innehåller gaillardin, ett ämne som tilldragit sig cancerforskarnas intresse då det har en hämmande effekt på tumörers tillväxt.

Purpurklätt Lychnis coronaria "alba"



Tuvan med vit purpurklätt har blommat stadigt sedan tidigt i somras och ännu finns några blommor kvar. Jag fick min planta i gåva från en kollega förra hösten och under sommaren har den vitblommande växten ökat flera gånger om i storlek. Vet faktiskt inte vad jag uppskattar mest hos "alban": de silverludna bladen, de enkla, rent vita blommorna eller kombinationen av de båda. Snygg är den hur som helst och fin som samplanteringsväxt. Har passat på att plocka in frökapslar för att nästa år kunna njuta av dess enkla skönhet på fler ställen i trädgården. Purpurklätten är lätt att föröka från frö och självsår sig gärna så det borde inte bli några problem att lyckas med just det projektet!

Perenn solros Helianthus "Lemon queen"  
Höstsolros/septembersolros



Det påstås att Christoffer Columbus hade solrosfrön med sig hem till Europa från sin resa över Atlanten, men redan flera tusen år innan Columbus steg i land på Amerikansk mark hade solrosen varit en viktig växt för ursprungsbefolkningen i både Nord- och Sydamerika, bl a var den en symbol för solguden hos inkafolket. Indianerna odlade solrosor och använde hela växten på olika sätt; av fröna gjordes olja och rötterna åts som rotsaker eller maldes till mjöl. På italienska heter solros Girasole vilket betyder "vrida mot solen" och det latinska namnet Helianthus kommer av latinets helio "sol" och trope "vrida".
Den perenna solrosen trivs både i sol och halvskugga (min växer bra i nordöstligt läge) och sprids med hjälp av rhizomer när den väl etablerat sig. Världens högsta ettåriga solros var för övrigt hela 7, 76 meter hög och växte i Nederländerna år 1986 (Källa: Guinness rekordbok). Välbrunnen kogödsel är för övrigt enligt min erfarenhet det bästa om man vill ha riktigt bamsiga solrosor.

Indisk fingerört Potentilla nepalensis

Den indiska fingerörten trivs i full sol och näringsrik, väldränerad jord. Den finns i både tuvbildande och krypande varianter (de jag har i min trädgård är tuvbildande). Fingerörten tillhör rosväxtfamiljen men är släkt med smultronet vilket man lätt kan se på dess blommor. Även fingerörten är en superfin samplanteringsväxt med sina rosa blommor som lätt kan matchas mot både lägre och högre växter och som dessutom inte låter sig konkurreras ut i första taget.

Kantnepeta Nepeta x faassenii

Kantnepetan trivs bäst i soliga och lite torra lägen. Redan tidigt i juni börjar den blomma och håller sedan igång hela sommaren. En liten dipp kan den ha under augusti för att sedan ta fart igen och blomma ända tills den riktiga kylan kommer. De flesta vet säkert att kantnepetan älskas av fjärilar, humlor, bin och katter. Mina missar - och grannens - brukar tidigt på våren då de första små tuvorna av gröna skott dyker upp, ligga och gosa sig i plantorna så att de blir mer eller mindre demolerade. Detta tycks dock inte bekymra kantnepetorna som blir större och frodigare för varje år som går. Ett tips om man har katt är att hänga en bukett kantnepeta på tork och när missarna får för sig att börja kloa på förbjudna ställen, så brukar det gå bra att leda dem på bättre tankar genom att gnugga in torkad nepeta på platser där det är fritt fram att vässa klorna.

Det var allt för idag - hoppas er helg varit lika skön som min!

Anna

Blommig fredag - vilken höjdare!

IBLAND GÖR MAN RIKTIGA FYND utanför växtriket när man söker på ordet "mint" på internet.
På YouTube fanns den här (klicka på ordet) coola låten som heter just "Mint" och som åtminstone jag tycker är en riktig höjdare!

Något "blommigt" behöver såklart också presenteras denna blommiga fredag och det får bli ännu en (den sista?) bild på mina rädisblomster. Vilken höjdare på trädgårds-överraskningslistan de blommande rädisorna varit hela sommaren och hela hösten och sannerligen skulle det inte förvåna mig om de blommar ända fram till jul!

En annan "höjdare" finns att beskåda på http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/2015/11/vilken-hojdare-blommig-fredag.html

     Passa nu på att dansa loss hemma i vardagsrummet till sköna låten Mint.
Önskar er alla en härlig helg!

Anna

Den mytomspunna Misteln

MISTELN Viscum album, ÄR VÄSTMANLANDS LANDSKAPSBLOMMA och att det kan man lätt förstå om man som jag på väg till jobbet, alltid passerar genom en del av det centrala Västerås.

Här dignar verkligen många träd av mistlar och även mindre träd har fått agera bostad åt de vintergröna "halvparasiterna", vilket gör att man kan studera den fascinerande växten på riktigt nära håll.

Mistelmaxat träd vid centralstationens parkering.

Misteln är som sagt en "halvparasit" vilket innebär att den inte enbart livnär sig på sitt värdträd utan också tillverkar egen klorofyll. Mistlarna trivs i många olika lövträd - främst lind, apel, lönn och hagtorn - men enligt uppgift är det mycket sällan de växer i exempelvis ekar som har grov och tjock bark. Mistelbusken är antingen en han- eller en honbuske och främst hanbuskens blommor som kommer tidigt på våren innan värdträdet ännu fått sina blad, har en äppelliknande doft.

Mistlarna sprider sig genom att fåglar äter bären och för dem vidare till nya träd i och med att de lämnar sin spillning. Inuti bäret ligger ett enda frö, inbäddat i ett klistrigt fruktkött (som längre tillbaka i tiden användes för att fånga fåglar i träden). "Klistret" som kallas viscin har flera funktioner: Dels fäster det fröet vid trädstammen, dels skyddar det fröet från att torka ut och dels tränger det in i trädet och skapar en kanal som försörjer fröet med näring.

Det är faktiskt inte särskilt svårt att odla mistel i sin egen trädgård dock krävs en del tålamod. Man ser till att skaffa sig ett antal färska mistelbär på korrekt sätt (läs mer om reglerna här ), tar tre till fem stycken av dem och krossar dem mot barken på det träd man vill att misteln ska växa i. Minst tre bär behöver fästas på ett och samma ställe eftersom klistret från ett enda bär inte räcker för att tränga igenom barken. Ganska snart kan man se att ett eller flera frön gror men efter några månader försvinner "grodden" och sedan är det bara att vänta tills dess att det första bladparet visar sig efter tre till fyra år. När detta väl skett dubblerar dock misteln sin storlek varje år!

Misteln är som jag tror de flesta vet, ovanlig och fridlyst (man får ej heller plocka bären) i hela Sverige men förekommer rikligt i vissa områden i just Västmanland. Där det finns så gott om mistlar att det inte finns någon som helst risk att beståndet tar skada, så är det tillåtet för markägaren att avlägsna bär eller mistelkvistar från värdträd som är gamla och svaga.

Misteln är giftig men används inom alternativmedicinen bl a för att bekämpa cancer. Traditionen att hänga upp en mistelkvist i dörröppningen och pussas under densamma vid jul kommer från att keltiska druider för ca 2000 år sedan hängde upp mistlar - som de använde inom läkekonsten och som de även tillskrev övernaturliga egenskaper - i dörröppningar för att främja fruktbarhet och för att skydda huset mot onda krafter. Detta blev så småningom till en folklig tradition och på grund av tron på att misteln hade en positiv inverkan på fruktsamheten så uppstod seden att kyssas under misteln någon gång under senare delen av medeltiden. En tradition som för övrigt "peakade" i England under den viktorianska - och väldigt sedesamma - eran. Att misteln förknippas med julfirandet hänger samman med att julen också enligt kristen tro är en högtid som manifesterar det nya livet och därmed på sätt och vis även fruktbarheten. Traditionen att hänga upp en mistelkvist är alltså en sammansmältning av kristen och hednisk tradition som så många andra symboler för våra största högtider.

Avslutningsvis vill jag meddela att vi kommer att få en VIT JUL enligt bondepraktikan som säger att: "Om Mårtensafton (dvs den gångna tisdagen) är grön så blir julen vit". 

Pussa gärna varandra innan dess!

Hälsningar Anna

Dekoration till ytterdörren

JUST NU VIMLAR DET AV tips i tidningarna på hur man gör fina kransar till ytterdörren. Men jag fick lust att bryta av lite mot den gängse idén om hur man kan pryda sin dörr den här årstiden och förfärdigade istället en "entrébukett" i helgen.

För att förlänga hållbarheten satte jag buketten i en liten plastpåse fylld med vatten och fäste densamma runt stjälkarna med hjälp av ett gummiband. Ett vanligt snöre knöts om för att ha något att hänga upp buketten i. Till sist stack jag in några ormbunksblad för att dölja "vattenbehållaren". Tänker att jag ska täcka den med grönmossa (det blir nog snyggare) istället, när det blir dags att göra en ny bukett.

Buketten består av blommande Chokladmynta Mentha x piperita "chocolate", Äppelmynta Mentha x rotundifolia med stora runda blad och Toppmynta vars latinska namn jag tyvärr in känner till.

Eftersom mynta historiskt sett betraktats som gästfrihetens ört så tycker jag att den passar extra bra att använda i en bukett som ska hänga på dörren!

Trevlig fortsättning på veckan.

// Anna 

Birdie nam, nam!

HAR VARIT PÅ GRANNGÅRDEN IDAG. Det är en av mina favoritbutiker vilket inte är så konstigt eftersom där finns saker både till trädgården och till djuren. Dessutom har jag kommit på att de bästa - och snyggaste - skorna/kängorna och stövlarna oftast finns i "djur och natur" butikernas ridsportsortiment så numera är det nästan bara där jag köper skodon till vintern.

Det var dock inte kläder jag var ute för att handla denna gång utan fågelmat. Det finns en uppsjö av olika sorter och det är nog bra om man har lite koll på vilka fåglar som brukar besöka fågelbordet och vad de gillar att äta, innan man köper på sig ett storpack av något slag. Bra info om vad olika fåglar vill ha och behöver, hittar man på naturskyddsföreningens hemsida, här finns en genväg dit.

Att mata fåglar måste ha blivit lite av en trend åtminstone drar jag den slutsatsen efter besöket på Granngården. Där fanns nämligen fågelmatarstationer, foderautomater och talgbollshängare i massor av modeller. Här kommer ett axplock:

 Allra lyxigast och dyrast (tveksamt däremot om den är bäst för fåglarna) var denna variant som hade ledbelysning!

Själv köpte jag den här enkla men roliga modellen lämpad för talgbollar eftersom skatorna dragit iväg med min gamla talgbollshållare till okänd ort.

En riktigt bra hemsida med massor av "bra att ha" saker både till trädgården och djurlivet i densamma

har Vivara (samtliga bilder nedan är hämtade från www.vivara.se).

 

Dessutom säljs där både lökväxter, perenner och buskar varav de flesta har stor dragningskraft på humlor, bin, fjärilar och andra insekter. En riktigt bra web-shop för oss som gillar att ha många levande varelser i trädgården -  klicka här så hittar du dit!

Trevlig söndagskväll!

Hälsningar Anna

Längtans blåa blommor

LÄNGTANS BLÅA BLOMMOR är och kommer nog alltid att vara blåsippor hepatica nobilis, för mig. När jag den här tiden på året drömmer om den vår som komma skall är det alltid min blommande blåsippsbacke som dyker upp på näthinnan först. För mig är den en av årets verkliga höjdpunkter och också symbolen för att moder natur aldrig gör fel och för att allt hon gör är noga avstämt, sammanlänkat och vackert.

Blåsipporna går snart i vintervila under täcket av eklöv.

Innan ekar, hassel och björk fått sina löv är marken i skogsdungen på min tomt täckt av vårens blåa blommor. Ibland sörjer jag lite att jag inte bor närmare öppet vatten, men i mars/april finns i alla fall ett blått hav utanför mitt vardagsrumsfönster.

Bild från tidigt i våras innan alla sippor slagit ut.

Blåsipporna efterträds av vitsipporna anemone nemorosa...

... och strax därefter kommer vintergrönans - vinca minors - blomning igång.

En blåsippsplanta kan bli mycket gammal, flera hundra år enligt uppgift. För länge sedan trodde man att blåsippan kunde hjälpa till att bota leversjukdomar eftersom bladens form liknar delar av levern och även har en leverbrun undersida. Bladformen har också givit blåsippan dess latinska namn hepatica som kommer av latinets hepar (lever). Enligt gammal folktro håller man sig frisk hela året om man äter upp vårens första blåsippa. Det är dock inget som rekommenderas eftersom blåsipporna är giftiga!

Den allra första blåsippan brukar jag alltid hitta under fjolårsgräset invid husgrunden.

Till sist några foton från dagens skogspromenad med dotter och hundar:

Slånbärsbuskarna har tappat sina blad men kvar sitter bären som ser så goda ut men som är så "tarva" om man plockar och äter dem direkt från busken. De stora buskagen är småfåglars, harars och andra bytesdjurs bästa gömställen.

Skulpturala fröställningar mot daggvått gräs.

Röd och gul färgprakt bjuder berberisen berberis vulgaris, på. 

Daggdroppar i gräs  - ett virrvarr av små glaspärlor.

En gammal taggtråd har fått ett skyddande hölje av lav.

Som sagt, naturen gör aldrig fel.

En riktigt skön fortsättning på helgen önskar jag er!

Anna

Blommig fredag

"GODA GRANNAR" ÄR TEMAT FÖR veckans "Blommiga fredag". Några nya bilder har jag inte kunnat ta i trädgården under mörka novembers första dagar, så istället får mitt bidrag denna fredag bli några foton  från besöket på Wij trädgårdar i slutet av augusti.

Indiankrasse och squash - en enkel men effektfull kombination.

Wijs potager där grönsaker och blommor kombinerats var verkligen "to die for" och gav massor med inspiration till den egna trädgården  -även om odlingen där bedrivs i betydligt mindre skala.
På Wij trädgårdars hemsida finns många fina bilder och ännu mer förslag på vilka grannar som är särskilt goda och det gör det säkert här också.

Trevlig helg önskas!

Anna

Hemmaspa med mynta

NÄR JAG OCH DOTTERN besökte Tällberg i helgen så unnade vi oss var sin skön "höstkur" i form av "scrubbing" och massage på Dalecarlias härliga spa. Kuren rekommenderas varmt om det är så att någon som läser det här tänker checka in på just Dalecarlia framöver (vill ni veta mer om hotellet och allt det har att erbjuda klicka i så fall här ).
Lite trött och hängig var jag efter jobbet idag och beslutade därför att pyssla om mig själv en stund. Inspirerad av helgens spabehandling så tillkom i och med detta följande recept på myntadoftande saltscrub:

1 lime (det går säkert lika bra med citron)

3 matskedar rapsolja

2 matskedar salt

En stor näve myntablad. Jag valde vinbärsmynta av bekvämlighetsskäl eftersom den växer närmast ytterdörren.

Myntabladen hackades grovt och limen skars i små bitar. Använder man stavmixer så behöver bitarna vara mycket små - har man en food-processor kan de gärna vara lite större.

Alltsammans lades sedan i en skål tillsammans med salt och olja.

..och så mixade jag...

 ...tills allt blivit till en grynig och lite lös smet.

Sedan var det bara att stoppa fötterna i fotbadsbaljan och scrubba. 

Mycket skönt och effektivt mot torra fötter och underben kan rapporteras! Behandlingen rekommenderas dock inte om man har någon form av skada på den hud som ska scrubbas eftersom både salt och citrus svider om man får dem i sår. Har man en hudåkomma eller allergi mot citrus så bör man förstås inte heller använda just denna scrub. Däremot är både mynta och lime/citron antibakteriella och borde därför - tänker jag helt ovetenskapligt - vara bra för hud som är lite irriterad. 

Slutligen en bild på några kvistar grapemynta som nu stått i sin lilla vas i exakt tre veckor. Bladen har börjat gulna men blommorna är fortfarande vackra. Alla myntor är hållbara och härliga att ha i buketter men jag tror att just grapemynta slår rekord vad gäller att bibehålla sin fräschör.

Ta väl hand om er i höstmörkret!

Anna