Blommig fredag

"FÄRGEXPLOSION" ÄR RUBRIKEN FÖR veckans blommiga fredag. "Vad ska jag välja att visa upp?" tänkte jag när jag såg vilket tema som var aktuellt. Det kändes inte så lockande att gå ut och fotografera träd med höstfärger eftersom sådana bilder dyker upp överallt så här års. Nej, istället föll valet på att visa upp bilder på mina fantastiska rosor som gör att hela trädgården exploderar och vibrerar av färg under några veckor i slutet av juni och början av juli.

Tänker varje år att jag inte ska skaffa mig flera rosor - många av dem kräver ju en hel del skötsel från vår till sen höst. Men så står jag där ändå ett par gånger varje vår/sommar/höst med en ny ros som jag bara inte kunnat motstå. Min kära mor som är 88 år har en gång sagt att jag är en "plant-shopoholic" och som ni säker vet så har mödrar för det mesta rätt...

Här kommer en kavalkad av några av mina skönheter:

Min absoluta favoritros är "New dawn" och därför föräras den två bilder - en från i somras och en som är tagen för bara någon vecka sedan.

Man mår verkligen gott av att tänka tillbaka på sommarens färger och fröjder - vill ni se fler "färgexplosioner" så klicka här: blandrosorochbladloss.blogspot.se

Lev väl i höstmörkret!

Anna

Reserverad natur i Strömsholm

I SVERIGE FINNS MÅNGA naturreservat, närmare bestämt 3500 stycken. Både länsstyrelsen och kommunerna själva kan besluta om att naturreservat ska bildas i syfte att bevara och främja biologiskt mångfald och för att skydda värdefulla naturområden. Varje naturreservat har sina egna unika värden och lyder därför under just sina speciella föreskrifter, vilka bl a avgör i hur stor utsträckning människan tillåts inverka på natur - och djurlivet och vad man får eller inte får göra inom området. Alla reservat har också sin egen specifika skötselplan.Vid särskilt välbesökta naturreservat bygger man ibland upp s k "naturrum" som brukar innefatta lokala utställningar med anknytning till naturen och kulturen i området.

Ett naturreservat märks alltid ut med den här symbolen:

Här i Strömsholm finns ett naturreservat som sträcker sig från Mälarviken "Freden" och en bit norrut. Området är skyddad främst i syfte att bevara det kulturlandskap som växt fram runt Strömsholms slott och som präglas av gamla ekar och hästhagar, men reservatet inrymmer också sjön/våtmarken Ladugårdssjön som är något av en favoritplats för fågelskådare.

Det är inte mycket vatten i Ladugårdssjön just nu men fåglar finns där alltid.

Alldeles intill landsväg 252 har en särskild "utkiksplats" för fågelskådare iordningställts.

Många av de magnifika ekarna har egna naturminnesskyltar - dock inte den här.

Nya och gamla spår av områdets hästnäring finns överallt.
Här är Elsa på språng på en upptrampad ridled.

Alla vi trädgårdsägare har ju våra egna små naturreservat som vi vårdar och värnar om till nytta och nöje inte bara för oss själva utan också för den biologiska mångfalden och många andra viktiga värden. Att i ord och bild beskriva vad vi gör och hur vi har det i våra "reservat" tänker jag är något som faktiskt också bidrar till att stärka naturens ställning och som visar på hur viktiga de naturliga tingen är. Heja. heja alla trädgårdsbloggare!

Trevlig slut på arbetsveckan önskas - själv har jag kompledigt torsdag fredag och ska åka på spa :)

// Anna

Exkursion på ruderatmarken

TOG IDAG MED MIG KAMERAN och gick på upptäcktsfärd på den obebyggda tomtmarken eller "ruderatet" jag nämnde i gårdagens inlägg. Jag hade inga förväntningar på att hitta några ovanliga växter - åtminstone inga blommande sådana - men jag var ändå nyfiken på vad som fanns där. Och nog fanns det blommor alltid, faktiskt många fler än jag väntat mig att finna en solig dag i slutet av oktober.

Där fanns blommande gullris, Solidago vigaurea...

 ...blåklocka, Campanula...

 ...styvmorsviol, Viola tricolor...

 ...rosetter av kungsljus, Verbascum thapsus...

...tuvor av söta små nävor, Geranium...

... maskros, Taraxacum ruderalia...

...röllika Achillea millefolium...

..och bergklint Centaurea montana.

 I våras var stora delar av ytan gul av tussilago och överallt vilar nu "hästhovarnas" blad mot marken. 

Att ruderatmark också kallas "skräpmark" är lätt att förstå för området ser verkligen skräpigt och rörigt ut - framförallt nu när det mesta av växtligheten vissnat ner. Några år till och naturen skulle säkert ha ställt allt i ordning efter människans skövling, men nu verkar det faktiskt som att nybyggnationerna kommer igång efter årsskiftet. Hoppas dock att det dröjer en bit in på sommaren innan husen är på plats, för jag vill nog gärna göra en "vårexkursion" också!

// Anna

Ädelmynta och "ruderatmark"

MAN LÄR SIG NÅGOT NYTT varje dag brukar man säga och det stämmer förstås eftersom vi varje dag gör nya erfarenheter, oftast i smått men ibland också i stort. Att lära sig ett nytt ord som har med ett av ens främsta intressen att göra känns alltid bra och därför är jag idag lite nöjd över att ha lärt mig ordet ruderat. För de som liksom jag inte kände till ordet sedan tidigare kommer här en kort beskrivning av innebörden:
Ordet ruderat (av lat. rudera; ruin) används främst när man talar om ruderatmark vilket är markområden där människan på något vis haft en avgörande inverkan. Synonymer till begreppet är "kulturmark" eller "skräpmark". Ruderatmark är exempelvis tillfälliga miljöer som upplagda jordhögar efter markberedning eller områden där man genomfört någon form radikal rensning av buskar eller träd. Ogräs trivs oftast bra på denna typ av ytor men där kan också dyka upp olika trädgårdsväxter - såsom solrosor och tomatplantor - vars frön gror och trivs när jorden barlagts och luckrats upp. Jag har faktiskt ett stycke ruderat precis bortom min västra tomtgräns där kommunen röjt skogen för att bereda plats för ett mindre villaområde. Tomterna har inte blivit bebyggda under de fem år jag bott här och på den forna skogsmarken har jag funnit flera växter som man inte stöter på särskilt ofta, t ex belladonna Atropa bella-donna. Solrosor Helianthus annuus, bergklint Cyanus montana, och gullris Solidago virgaurea frodas också på den steniga och magra marken.

Jag har läst mig till att just ädelmynta ibland dyker upp på just gammal kulturmark, främst där det tidigare funnits potatisodlingar. Ädelmyntan Mentha x gentilis, är en hybrid mellan vår inhemska (och här på Myntamania tidigare beskrivna) åkermynta och den odlade grönmyntan. Myntan som ursprungligen var en odlad sort, är förvildad i delar av Europa men är i Sverige numera rödlistad och anses vara starkt hotad. Ädelmyntan blommar från juli till september, gillar mager och fuktig jord och ett soligt läge. Växten blir 30-70 cm hög och är härdig upp till zon 6.
Ädelmyntan är oftast steril som de flesta myntahybrider och växten sprider sig istället med hjälp av rotutlöpare.

Bild från www.wahlens.se 

Mina blommande rädisor har blivit lite av en följetong här på Myntamania. De blommar otroligt nog fortfarande och det är nästan rörande vilken livskraft det spensliga plantorna besitter. Undrar om det kan vara så att de bortglömda fröna som sovit i sin påse i väldigt många år, helt enkelt drabbades av en näst intill panisk fortplantningsvilja när de väl kom ner i jorden. Kan inte tänka mig någon annan förklaring till att det inte blev några fruktkroppar under jordytan men däremot mängder med blommor och knubbiga små frökapslar.

Vad tror ni om ovanstående hypotes undrar jag och önskar samtidigt en trevlig fortsättning på helgen,

Anna

Blommig fredag

PLÖTSLIGT HÄNDER DET är veckans rubrik för "Blommig fredag", ett gemensamt trädgårdsbloggtema som initierats av författaren till bloggen: bland rosor och bladlöss (klicka på länken så hittar du dit).

Jag hade tänkt börja delta först nästkommande fredag men kom precis på att det faktiskt "plötsligt hände något" i eftermiddags när jag var ute en stund i trädgården. Då insåg jag nämligen att kärleksörten Sedum telephium, och den indiska fingerörten Potentilla nepalesis - som av en händelse hamnat bredvid varandra i rabatten - utgör en väldigt fin kombination.

Man får faktiskt lust att plantera en hel rabatt med dessa fina rosablommande höstväxter. Kanske med tillägg av mörkbladig revsuga Ajuga reptans i främre delen och jätteverbena Verbena bonariensis i bakgrunden. Skulle kunna bli senhöstens vackraste rabatt och särskilt passande under den "rosa månaden" oktober!

Trevlig helg,

//Anna

Gula färger

JUST NU DOMINERAR färgen gult i trädgården och när man tittar ut från vardagsrumsfönstret tycks hela världen ha fått en gulaktig ton.

Sensommarens långblommare kransveronikan Veronicastrum virginicum, har numera bruna blomtoppar men bladverket är ett gulgrönt utropstecken i rabatten.

Fleråriga solrosen Helianthus "lemon queen"  bidrar till färgpaletten men sina ljusgula blommor...

... och nere vid vägen lyser fortfarande renfanan här och där.

Gul kattmynta Nepeta govaniana även kallad månskensnepeta växer vilt i Himalayas bergstrakter och är väl det närmaste en gul mynta man kan komma. Någon äkta mynta med gula blommor finns det inte så vitt jag känner till.

Månskensnepeta "zaskar dragon" finna att köpa som frö
 hos Impecta (www.impecta,se).
Från samma firmas hemsida har jag lånat bilden.

Till och med katten Jamis har fått en lite gulaktig ton i pälsen - men det kanske bara är en synvilla!

Bästa hälsningar till alla,

// Anna

Kål och mynta

ENLIGT BONDEPRAKTIKAN som jag älskar och som faktiskt väldigt ofta spår rätt, så vad det igår den 18 oktober "Kål-Lukas" dag.  Bor man i Västergötland så ska man ha skördat alla sina grönsaker innan just detta datum. Själv bor jag i Västmanland och har jag bara grönkål (och kirskål) i min trädgård och grönkålen, ja den får faktiskt stå över vintern.

"Kål och mynta kan väl inte passa ihop", tänkte jag men Googlade för säkerhets skull på "mint and cabbage salad". Det visade sig att jag hade fel. 1 560 000 var siffran för antalet sökresultat bara för olika salladsrecept. Google och Internet är fantastiskt och här kommer vad som förhoppningsvis är en fantastiskt god sallad med mynta och kål:

Thaisallad med kål och mynta

1 tsk vegetabilisk olja

1 msk citronsaft

1 tsk socker

3/4 tsk salt

1/2 liter finstrimlad vitkål

1/2 finskivad röd lök

1 dl riven morot

2 tsk finhackad mynta (lämpligen grönmynta min anmärkning)

2 tsk finhackad koriander

Blanda samman de fyra första ingredienserna i en stor salladsskål. Tillsätt strimlade grönsaker och örtkryddor. Blanda väl. 

Receptet är hämtat från http://www.epicurious.com/ och är som sagt ett av 1 560 000 så det finns lite att välja på om man inte gillar ovanstående kombination.

Nötväcka och pilfink.

Full fart är det redan vid mina fågelmatsstationer. Jordnötter är det som gillas bäst av de flesta småfåglarna och det går åt ett antal kilon under en vinter. Missar man att handla hem nötterna så fungerar det fint att servera havregryn som fått marinera lite i matolja istället - men det vet säkert alla som läser det här för trädgårdsvänner är så vitt jag vet nästan alltid synonymt med fågelvänner.


Hälsningar Anna

Den sista fägringen

ANTALET FÄRGKLICKAR I TRÄDGÅRDEN har minskat dramatiskt i och med den senaste veckans frostnätter. Snart finns bara minnena - och en mängd fotografier - av tagetes, dahlior och penséer kvar och världen kommer att vara enbart grå, vit och grön under många månader.
Idag har jag ställt in de sista pelargonkrukorna i förrådet där de ska bo över vintern. Flera av dem blommar fortfarande fint men vill man slippa frostskador så är det bara att bita ihop, nypa av alla blomstänglar och se till att jobbet blir gjort. Slänga blommorna nändes jag dock inte göra så de fick ta plats i en kruka för att pryda trappen ytterligare några dagar. Lite tufsiga men vackra ändå!

Många perenner blommar tack och lov ännu även om det börjar tunna ut i leden så här års. Kantnepetan Nepeta x faassenni, har kommit med ett andra flor och höstaster (okänd art) och grapemynta Mentha piperita citrata "grapefrukt" är fortfarande i full gång. Tillsammans blev de till en vacker höstbukett som jag tog med till min mor Astrid som bor bara ett stenkast härifrån. Mamma älskar blommor lika mycket som jag gör och förtjänar verkligen att få en bukett då och då - bland annat för att hon är hundvakt åt Elsa alla veckans vardagar!

För övrigt tycker jag att det är märkligt att just grapemyntan inte slagit igenom som rabattväxt. Den har ju alla kvaliteter man kan önska av en sådan och dessutom sprider den sig inte alls på samma endemiska sätt som de flesta andra myntor gör.

En solig söndag, visst hoppas vi på det!

Bästa hälsningar Anna

Förmåga att visualisera och lusten att gräva

ÄR MAN TRÄDGÅRDSTOKIG och ständigt sysslar med att skapa nya planteringar och annat så underlättar det nog om man har förmåga att visualisera. Man behöver tycka om att gräva också - så till vida att man inte har en snäll make/maka/sambo som gör det åt en. Minns fortfarande det trädgårdsföredrag jag var på i Örebro för många år sedan vilket hölls av en gammal dam. Hon beskrev med hjälp av bildspel hur hennes vackra trädgård växt fram och på var och varannan bild skymtade en senig äldre herre med spade i näven; det var Bengt hennes äkta hälft. Damen berättade glatt att bad man Bengt att gräva, ja då grävde han. Det lät som att de levde i ett mycket lyckligt äktenskap så säkert rörde det sig om en ömsesidigt tillfredsställande arbetsfördelning.

Själv har jag ingen "personlig grävare" men eftersom jag gillar att sätta spaden i jorden så är det inget större problem. Faktiskt kan jag riktigt se fram emot en hel dags hårt arbete med spade, grep och spett även om det brukar kännas i ryggen efteråt. Förmågan att visualisera hur hitintills orörda delar av trädgården kommer att se ut om man gör si eller så skulle jag dock behöva utveckla. Men träning ger färdighet och det finns fortfarande åtskilliga kvadratmeter kvar att träna på i min trädgård - här nedan syns ett par exempel:

Den här vildvuxna delen är tänkt att bli norra sidans paradnummer: En lång gräsgång 
kantad av sobra skuggrabatter i grönt och vitt är vad jag tänker mig.

Här har jag börjat att täcka med tidningspapper för att slippa gräva - hoppas det ska fungera!

Ormbunkar är verkligen vackra, inte minst när solen lyser på dem. De här har naturen självt försett min trädgård med.

Avslutningsvis vill jag meddela att Jamis upptäckt kantnepetan och numera emellanåt är en lätt drogad katt, samt att jag själv äntligen fått fart på min nya kamera.

Trevlig helg önskas!

Hälsningar Anna

Kvällspromenad i Strömsholm och polejmynta.

EFTER EN TORSDAG FYLLD AV möten är det skönt att slänga på sig promenadkängorna och ge sig iväg ut med hunden. Extra härligt är det om man lyckas fånga några av kvällssolens strålar samtidigt, vilket jag och Elsa gjorde idag.

Att det är tacksamt att ta bilder i kvällsljuset det vet nog de flesta som äger en kamera. Naturen får en gyllene ton och det vilar ett romantiskt skimmer till och med över den enklaste grusväg.
.

En tistel på väg att sprida sina frön skimrar mjukt - de vassa taggarna ett minne blott.

Hasseln träffas av de sista strålarna och blir nästan självlysande...

 Solen hade nästan gått ner när vi nådde fram till slottet...

...men tillräckligt med ljus fanns ändå för att ta ännu en bild av den vackra byggnaden.

Säkert fanns det en gång i tiden en örtagård vid Strömsholms slott och kanske odlade man där örten Polejmynta. Mentha pulegium (pulegium av lat. pulex: loppa, fluga) är en låg, halvhärdig, marktäckande mynta som trivs bäst i lite fuktigare jord. Jag drev själv upp den från frö förra våren och det gick lätt och enkelt trots att jag missade stratifieringen. Myntan växte snabbt till sig och blommade sedan fint med små lila blommor under hela säsongen. Tyvärr klarade inte den dock inte vintern, kanske p g a att den fått växa på en av de mindre väldränerade platserna i trädgården.

Det finns uppgifter om att polejmynta intagen i stora mängder är giftig och att den absolut inte får ätas av gravida eller personer med njurbesvär. Förmodligen ligger det en hel del sanning i detta för poljemynta kallas också för "loppmynta", ett namn som härrör från förmågan att skrämma bort just loppor och annan ohyra. Polejmynta har också en avskräckande effekt på myror och vill man slippa myrbon i rabatterna så ska man plantera polejmynta där. Däremot dras bin och fjärilar till dess blommor precis som de gör till alla andra myntors.

Poljemyntans blad har historiskt använts som krydda och trots att den innehåller det giftiga ämnet pulegium brukas den faktiskt fortfarande inom matlagning - främst till vissa regionala varianter av engelsmännens black pudding.

Bild: www.impecta.se 

Den lärde abboten  Walafrid Strabo som levde under 800-talets första hälft anlade en hortulus eller "liten trädgård" främst i syfte att ha tillgång till örter för medicinskt bruk. Walafrid förde noggranna anteckningar om vad han odlade och en av de örter han omnämner är just polejmyntan.
Mer om Walafrid och hans odlingar kan man läsa här:
http://wyrtig.com/EarlyGardens/Continental/Walafrid/Hortulus.htm

Spännande läsning jag lovar!

Hälsningar Anna