Ädelmynta och "ruderatmark"

MAN LÄR SIG NÅGOT NYTT varje dag brukar man säga och det stämmer förstås eftersom vi varje dag gör nya erfarenheter, oftast i smått men ibland också i stort. Att lära sig ett nytt ord som har med ett av ens främsta intressen att göra känns alltid bra och därför är jag idag lite nöjd över att ha lärt mig ordet ruderat. För de som liksom jag inte kände till ordet sedan tidigare kommer här en kort beskrivning av innebörden:
Ordet ruderat (av lat. rudera; ruin) används främst när man talar om ruderatmark vilket är markområden där människan på något vis haft en avgörande inverkan. Synonymer till begreppet är "kulturmark" eller "skräpmark". Ruderatmark är exempelvis tillfälliga miljöer som upplagda jordhögar efter markberedning eller områden där man genomfört någon form radikal rensning av buskar eller träd. Ogräs trivs oftast bra på denna typ av ytor men där kan också dyka upp olika trädgårdsväxter - såsom solrosor och tomatplantor - vars frön gror och trivs när jorden barlagts och luckrats upp. Jag har faktiskt ett stycke ruderat precis bortom min västra tomtgräns där kommunen röjt skogen för att bereda plats för ett mindre villaområde. Tomterna har inte blivit bebyggda under de fem år jag bott här och på den forna skogsmarken har jag funnit flera växter som man inte stöter på särskilt ofta, t ex belladonna Atropa bella-donna. Solrosor Helianthus annuus, bergklint Cyanus montana, och gullris Solidago virgaurea frodas också på den steniga och magra marken.

Jag har läst mig till att just ädelmynta ibland dyker upp på just gammal kulturmark, främst där det tidigare funnits potatisodlingar. Ädelmyntan Mentha x gentilis, är en hybrid mellan vår inhemska (och här på Myntamania tidigare beskrivna) åkermynta och den odlade grönmyntan. Myntan som ursprungligen var en odlad sort, är förvildad i delar av Europa men är i Sverige numera rödlistad och anses vara starkt hotad. Ädelmyntan blommar från juli till september, gillar mager och fuktig jord och ett soligt läge. Växten blir 30-70 cm hög och är härdig upp till zon 6.
Ädelmyntan är oftast steril som de flesta myntahybrider och växten sprider sig istället med hjälp av rotutlöpare.

Bild från www.wahlens.se 

Mina blommande rädisor har blivit lite av en följetong här på Myntamania. De blommar otroligt nog fortfarande och det är nästan rörande vilken livskraft det spensliga plantorna besitter. Undrar om det kan vara så att de bortglömda fröna som sovit i sin påse i väldigt många år, helt enkelt drabbades av en näst intill panisk fortplantningsvilja när de väl kom ner i jorden. Kan inte tänka mig någon annan förklaring till att det inte blev några fruktkroppar under jordytan men däremot mängder med blommor och knubbiga små frökapslar.

Vad tror ni om ovanstående hypotes undrar jag och önskar samtidigt en trevlig fortsättning på helgen,

Anna