lördag 26 september 2015

Livet på paus och blomsterfägring i stubbåkern

I BÖRJAN AV DEN HÄR VECKAN stannade livet till för en stund. Gammelkatten Mimmi som varit trött och ätit dåligt under någon vecka konstaterades ha allvarlig hjärtsvikt och det fanns inte många val att göra. Två dagar efter kom veterinären hem till oss och vi tog farväl. Alla vi som haft husdjur hela våra liv vet nog hur det känns och hur tomt det blir därhemma när en fyrbent vän försvinner. Man sörjer men minns samtidigt med glädje den tid och det liv man haft tillsammans.

Under dagens långpromenad korsade Elsa och jag en stubbåker. Eftersom det regnat några dagar och det var fullt med vatten i traktorspåren så var jag tvungen att se efter noga var jag satte fötterna. Men inte bara vattensamlingarna fångade min blick utan också att de små blommor som slagit ut nu när sädesaxen var borta och solen nådde ner till den lägre vegetationen.


En liten viol

Någon slags nässla


Surkulla anthemis cotula

För mig okänd växt
Förgätmigej myosotis

Blåöga?


























Vill man anlägga ett lite filosofiskt perspektiv så skulle man kunna säga att om man antingen lyfter blicken och ser det lite större sammanhanget eller sänker den och uppmärksammar det man annars inte skulle lagt märke till, får man uppleva så mycket mer. Något vi alla kanske borde göra lite oftare - oavsett var vi befinner oss - för livet blir verkligen mer mångfacetterat och intressant då.

Elsa älskar att gå i skogen och är alltid minst tio meter före mig.
Tur att hon är duktig på att komma på inkallning.

Ligger man lite före så ökar friheten och det har nog Elsa
förstått. Bl a hinner man bada innan matte säger stopp.


Stora och stiliga men tyvärr snigel- och maskätna Karl-Johan svampar fanns det gott om i skogen..

































När jag böjde mig ner för att fotografera bjässarna så dök de här de rödgula trumpetsvamparna cantharellus lutescens upp i synfältet. Inte bara ett par förstås utan MASSOR. Jag hade ingenting att plocka de små godingarna i så de fick stå kvar till imorgon - om jag nu hittar tillbaka förstås...


Hemma i trädgården sken solen och den mest välbesökta platsen var definitivt kärleksörtens omfångsrika blomkorgar där både amiralfjärilar och humlor flockades. 

Kärleksörten är en spännande växt på flera sätt. Sitt namn har den fått av att den förr brukade användas till att spå i kärlek med genom att två uppgrävda plantor fästes upp och ner i en takbjälke, den ena symboliserande mannen och den andra kvinnan i ett befintligt eller blivande förhållande. Om plantorna växte mot varandra var det ett gynnsamt tecken beträffande hur det stod till med kärleken, och om de slog ut så skulle även kärleken blomstra. Kärleksörten har också använts inom folkmedicinen bl a till att läka brännsår och i södra Sverige planterades växten förr ofta på hustaket för att skydda mot blixtnedslag. Det senare har medfört att kärleksörten ibland kallas för dunderlök. Kärleksörtens blad och rötter är ätliga (bör kokas 15 minuter först) och bladen lär innehålla en hel del c-vitaminer. Jag har inte provat att äta dem men de ska vara goda i sallad och wok! (Källor: www.biofilia.se, www.linnaeus.nrm.se)

hylotelephium telephium
Det blev inget skrivet alls om mynta den här gången - undantaget som bekräftar regeln!

Bästa hälsningar,

Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar