Rara rädisor och recept

IBLAND HÄNDER DET KONSTIGA SAKER i min trädgård. Inte helt sällan är det grönsakslandet som bjuder på överraskningar. Här måste ett erkännande göras - grönsaker är inte min bästa gren även om jag gärna odlar gamla favoriter, prövar nya och har ett grönsaksland som växer för varje år.

Förra året var det förvirring i salladsbädden där jag sått en mix av asiatiska salladssorter. Det kom upp alla möjliga små lustiga blad och eftersom jag slarvat med att märka ut var jag satt vad så visste jag inte riktigt om det var mizuna, tatsoi eller något annat jag åt. De flesta hade för övrigt en liknande, lätt pepprig smak. När högsommaren kom gick den ouppätna salladen i blom och döm om min förvåning när några slog ut till vackra, dubbla vallmor. Om det var fröfirman som packat fel, om det var vallmofrö i jorden jag köpt eller om någon tjuvsått blommor i mitt grönsaksland förtäljer inte historien. Men jag lärde mig i alla fall att även vallmoblad är ätliga.

I våras hittade jag en påse rädisfrön med utgångsdatum 2006 bland några gamla tomma fröpåsar jag sparat. Eftersom det kändes fel att slänga den så strödde jag istället ut innehållet över landet där jag sått vaxbönor och dill. Kanske någon skulle gro i alla fall...
Det tog inte många dagar så började små rädisplantor sticka upp ur jorden. Det var inte bara en som grodde utan en ansenlig mängd. Bladen växte och jag var då och då där och pillade för att känna om några fruktkroppar utvecklats, men icke. Inte en enda rädisa blev det under bladen. Plantorna rände iväg och snart blommade vita små blommor överallt. Det blev fint men några rädisor fick jag aldrig.

Rädisorna blommar fortfarande flitigt men även mängder med frökapslar har bildats. De påminner om små gröna chilifrukter och ser faktiskt väldigt goda ut. Man kanske skulle pröva att äta dem...

På tal om ätbara saker, här kommer det utlovade receptet på inkokta päron a' la Myntamania:

Häll 3 dl socker i en burk och tillsätt 6 dl kokande vatten, rör om tills sockret smält. Stoppa ner en näve blad av äppel -, choklad - eller grönmynta i den varma lagen. Skruva på locket och låt stå i (helst) två dygn. Sila bort myntabladen.

Skala päronen men låt skaftet sitta kvar, lägg dem i lagen som ska täcka frukten. Pressa i saften av 1/2 citron. Koka upp och skumma om det behövs. Låt päronen sjuda tills de blivit mjuka men fortfarande har viss kärna (pröva med sticka). Det tar ca 10 minuter för ett päron av anjou-storlek. 

Låt päronen svalna i lagen.

Servera med grädde eller glass, liten kaka och flagad choklad.

Päron, mint och choklad i skön förening. Rosen är en "New dawn".

VILL MAN GÖRA DET ENKELT för sig - och det vill man ju då och då - så föreslår jag att man köper burkpäron och smaksätter vispgrädden med hackad färsk mynta. Det blir gissningsvis mums i kombination med chokladsås på flaska.

Lev gott och väl mina vänner!

Anna